Inte efter mörkets inbrott

Jaha. Otroligt obehagligt och komplicerat med det här med alla skott som smäller av här i Malmö just nu. Man vill inte ge sig, inte ändra på allting, men det är ändå himla svårt att motivera en löprunda i mörker just nu. Är ju inte precis blond och blåögd heller. Så igår dundrade jag 7 km på löpbandet inne på F&S, och kände mig... rätt dum. Som nidbilden av en latmask - bilen till gymmet, spring på band INOMHUS, bilen hem. Blä.

Idag strålar solen över Malmö och jag har fått ett par timmar hemma. Ska snart iväg igen, men tar en runda i skogen med hundarna på vägen. Vi har bara fått till inomhusträning den sista crazy tiden, och Scout och jag jobbar på apporteringen (närmare bestämt komma i position med apportbocken. It ain't easy), rakriktning på target, haka i och lite diverse trick och konster. Muppy Puppy bara glider :)

Ikväll blir det yoga, och så ska jag få filmat lite fix till Clicker Expo-presentationen, det börjar ju dra ihop sig!

Falsterboloppet och snygg lila accessoar...

Tappade visst bloggsugen lite där efter valet...

Nåväl, first thing's first: Falsterboloppet, för nu snart 100 år sedan :) Coachen sa se det som ett träningspass, långt och lugnt, och spring inte om du har ont i halsen. Jag hade inte ont i halsen även om jag fortfarande snorade for England, så jag lämnade kidsen hos bästa gudfarsan och styrde bilen mot Skanör. Det blåste ju givetvis skånsk halvstorm, men sånt är livet. Det här var ju faktiskt mitt första lopp, och det var faktiskt en himla känsla att se alla dessa människor som skulle springa. Man kunde springa halvmara, milen och femman, och det var det sista jag och vaden och snoret skulle ägna oss åt. Träffade på en massa folk som jag kände, gled omkring och såg starten för såväl halvmaran som milen, och sen började jag värma. Benen kändes bra, och det var kul att ställa sig i starten. Själva loppet kändes bra, jag fick kämpa lite för att inte dras med i högre tempo för benen ville springa mera och tävlingsmänniska som jag är var det rätt frustrerande emellanåt. Men jag hade bilden av coachen och en annan av mina favoritbloggare mer eller mindre hoppandes jämfota framför mig, hojtandes typ långt och lugnt, tänk framåt, och såna saker, så jag höll mig i skinnet (tack Anna och Mia för det :)). Jag gick i mål på 28.52 och typ 39 plats av 160 nåt (sånt måste jag ha koll på, typ tvångsmässigt), och ville mest springa mera...  Träffade ett par andra löparbloggare, supertrevligt att få ansikten på dem man följer! Och fina resultat gjorde de också!

Starten av Falsterbofemman gick på gräs. Jag kommer ihåg att jag satte i vänsterfoten lite snett (förbannade vare mina asfaltsben!! Fivefingerpromenader och övningar i massor, vänta bara!!), men inte nåt farligt. Spände till lite ovanpå foten, det var allt. Har väl känt att det har spänt till där nån gång till, men jag är en absolut idiot och tydligen rätt döv för min kropp. Vaden har uppfört sig, snoret har sakta men säkert retirerat och jag har satt igång med lugn och fin löpträning igen. Har gått finfint, inte ont nånstans, mer än nån liten spänning där uppe på foten, bakom stortån. Sprang i måndags, långpass. Trampade pytteitsbibitsi snett. Och idag har jag en vackert lila fot, lindad, som ska vevas på 70000 gånger om dagen för att behålla rörligheten... Sjukgymnast Jonas säger att det är rätt lugnt, jag ska till honom på fredag. Men ingen löpning just nu och jag avvaktar anmälan till Eslöv lite till.

Så cykel hemma, igångsättning på Friskis med spinning, styrka och core, simning och bikram is the name of the game. Också stabiliseringsövningar, balansövningar och styrka för fötterna och vaderna. Tur att man är van att rehaba hundar...

Men idag blir det mest mys, jag och finaste firar nioårig bröllopsdag hela dagen lång, med avbrott för kidsens capoeira i eftermiddag.

Jag gör som coachen säger...

... och ser loppet i Skanör-Falsterbo imorgon som ett träningspass. Det betyder att om jag mår kass imorgon (för den jäkla förkylningen vill ju inte släppa och dessutom tycker min IBS att den måste vara med och leka, på riktigt liksom), så springer jag inte, för det borde jag inte ha gjort annars, alltså om det var ett vanligt träningspass. Om jag springer ser jag det som ett av mina långpass - tjusningen med att ha varit skadad och sen förkyld är att 5 km plötsligt är ett långpass - och tar det lugnt, långt och lugnt liksom. Så snarare halvtimmen än 22 min imorgon, och det ska vara ok. Det är ok. Det är ok. Det är ok (jag och mitt pannben affirmerar, just bear with me), det är ok, det är ok.

Idag lider Malmö av seriöst bipolärt väder, men det stör inte mig så mycket. Ska bara långpromma hundar och yoga inomhus ändå. Och som kidsen ylar i stereo: Det är daags för freeeeeedagsmyyyyyyyyyyys! vilket innebär brasa och förhoppningsvis nån form av parodi på lugn och ro :)

Scout ser för övrigt ut som om hon ampert tänker sabba mina planer på lydnadstävlande första halvan av oktober, det är nog löp på g snart misstänker jag. Men då får vi väl hitta ett par andra tävlingar, för ur ettan ska vi i år. Och hon går fint, det är platsen som fortfarande förmodligen är lite vobblig vilket helt och hållet givetvis är mitt fel som tränar ensam på tok för mycket. Och jag har precis varit på Rusta och köpt mig ett styck hopphinder så att jag kan köra övningar med ett hinder i min lilla villaträdgård. Grannarna måste ju ha lite mera kul än att bara se mig köra min egna version på NMT i min trädgård :)

Ultraintervaller

Ok, mitt senaste eventuella påhitt:

Kävlinge Ultraintervaller

Inte ens opti-jag tror att jag ska springa alla 8 (inte ens om inte vadskadan hade hänt), men ett par stycken? Sen kan man ju gå/springa. Och sen gå. Det är ju för välgörande ändamål. Och stencoolt. Any takers? Kom och testa med mig, det kan ju inte göra mer än ont och vara galet! :)

Fair weather friend

Eller fair weather runner i alla fall. Måste skaffa mig kläder som funkar för den skånska hösten, för just nu är jag alldeles för glad för att jag sprang igår och har cykling på stationär cykel på schemat idag... Nån som har klädtips? Vill ha en funktionströja med långa ärmar, en väst som tar vind och regn och en dito jacka.

Jag har allmän höst- och vinterångest, det måste jag erkänna. Hittade bilder från förra vintern igår kväll, och kände verkligen bara hu!!

Söta flickor och fin promenad, men hu...

Nu på eftermiddagen har vädret vänt, och det tackar man ju för. Jag är nämligen inte bara fair weather runner, jag har också tendenser att vara en fair weather dog trainer... :) Men på rundan idag tränade vi platsliggning, kontrasten stå under marsch/ligg under marsch, och rakt fram/vanlig sväng och lite starter med svåra distraktioner (pestkaninerna blev ju bara bonus då...). Och det var i regnet. Så med lite sol nu på eftermiddagen hinner jag kanske få till ett pass till, i så fall blir det cirkelträning (så får jag typ nästan in lite smyglöpning...om jag springer riktigt stora cirklar... hmm, kanske kan räknas som intervaller :)). Behöver faktiskt handla lite prylar för hunderiet också, ett par nya goretex-skor står högst upp på listan - för mina gamla a)läcker, b)luktar gamla sunkiga vi-har-varit-våta-en-gång-för-mycket-skor - och ett hopphinder eller två på Rusta. 

Träningsdagböcker och lopp-optimism

Nå, det blev ju ingen Tjejmil. Kände mig dock så uppåt efter min lilla testrunda i fredags att jag anmälde mig till Falsterboloppet på 5 km nästa lördag. Sprang 4 km i maklig takt igår och kom hem med en smått svullen vad och en liten taskig känsla eftersom jag hatar maklig takt. Nåväl. Vaknade imorse med en smula ont i halsen och förkylningskänsla i hela kroppen, så idag blir det träningsfritt, bara hundpromenader, hundträning, och cyklande lite hit och dit.

Fanny Gott  skrev ett inlägg om träningsdagböcker, vilket fick mig att fundera på mina. För det första borde jag föra lite dagbok över min egen träning. För det andra borde jag säkert utveckla mina träningsdagböcker för hundträningen (hmmm, undrar om Helix ska hålla sin data driven - föreläsning på Expo 2011 också... måste kolla...), men jag har en tendens att tappa bort det där överhuvudtaget och har därför kört efter devisen vilka anteckningar som helst är bättre än inga... Och det är ju sant skulle jag tro, men det gör mig också grymt lat. Jag skriver vilken hund det gäller (oftast Scout får jag erkänna, Muppan Puppan är en happy pensionär med en uppsjö härliga olater :)) och vilket datum. Skriver ner min planering för passet i väldigt korta ordalag, typ från igår: Slalom, skiss över en fyrapinnars-bermuda, bränn på! KF, bb, fast & fluent, bel. i pos/startsignal direkt, Rakt fram, skiss, kastad belöning. När jag sen har tränat skriver jag ner nåt som jag känner är väsentligt. Tid på dagen, och kanske nåt om vädret. Är precis som Klara Zimmergren som i sitt sommarprat ihop med Mia Skäringer häromåret glatt bekände att hon gillar väder :) Från igår: Slalom - sådär, hur bränner man på?, fixade ingångar strålande, ej flera på raken. KF - mer övn på startsignal direkt, tror vi kommer få diskutera hålla position i väntan på signal i vissa situationer. Rakt fram - höjd inga bekymmer! bakåt-titt vid 3, sen bra. Längst ner ritar jag en gubbe för min känsla av passet. That's it.

Ska börja skriva en kråka efter mina egna fyspass. Typ från igår: Löpning, 4 km, asfalt, 4.55-fart. Andning bra. Gubbe för att beskriva känsla. Tid på dagen. Kan ju vara bra att ha :)

Mot lunchen och förkylningsmedicinen. Wohoo!

Ingen tjejmil...

Som en liten bit grusväg till (för jag gillar metaforen "det är stenigt just nu" om när livet är knaggligt), så blir det ingen tjejmil. Bistert värre eftersom facebook och mailen ständigt plingar med nya uppdateringar inför loppet på söndag. Lider definitivt av det Alshammar i sitt sommarprat kallade FOMo - Fear Of Missing Out. Men även detta bygger ju pannben.

Jag testade vaden och Asicsen med 3km i morse, och det var faktiskt inte bara misär. Benen var ganska glada, flåset superbt, kroppen allmänt lycklig. Men jag kände ganska tydligt att någon mil ska jag inte springa på söndag (ja, jag vet att typ alla har sagt det i typ 4 veckor. Jag bygger pannben här. Då är man positiv). Nån liten känning kanske möjligen i uppförslut, lite knip i hälsenan. Men jag är definitivt igång igen! Nästa vecka springer jag tre gånger, upplägg inte färdigplanerat ännu. Färdigplanerat och anmält är dock 5 km i Skanör-Falsterbo om två veckor. Behöver ladda mot nåt! Sen tänker jag springa 6 km Yddingen i oktober.

Trots att min flygbiljett till Stockholm är non-refundable stannar jag hemma. Har mycket här, och kan få in lite annan träning, och hinner med familjen lite bättre. Tack till finaste Eva-Marie för erbjudandet om övernattning, kommer definitivt sättande när du minst anar det!

Imorgon blir det umgänge med familjen och förhoppningsvis långtur och agilityträning med Scout. Sätter mig en timme på cykeln. Söndag mera umgänge och  - hurra!- bikramyoga. Scouts agilityträning kräver lite planering, jag behöver strukturera upp när jag ska göra vad och i vilken ordning. Vad kan jag göra hemma, vad kan jag göra ensam, vad behöver jag mera plats/hinder till, vad behöver jag medhjälpare till. Vad vill jag, om inte annat!

Bokpaket anlände från AdLibris med senaste Emily Giffin-boken och Gunilla Bergenstens nya roman. Hu, jag som har så många böcker på g och så många liggande. Så många böcker, så lite tid! Dagens definitiva i-lands problem.

Nu ska jag pussas med kelpiekängurun och hålla helg. Mörkt ute, levande ljus inne.

Pannbensbyggande

Alltså, det är tjejmilen på söndag. Som skulle bli mitt första lopp, tillsammans med kompisar. Yen (bästa frisören - kolla http://www.bighairmama.se/ - ska inte med, har helt enkelt för mycket att göra med att vara världens bästa frisör. Gamla gymnasiekompis Lotta som jag raggade upp på Facebook :) har blivit sjuk och har dessutom sjuka barn. Och jag har en bristning i min vad, har inte sprungit på snart månaden, och halsar förkylningsmediciner i förskräcklig fart för att resten av familjen är en enda hostande, nysande äcklig smitthärd. Ah, skol- och dagisstart! (till arr för tjejmilen - välj en annan helg i fortsättningen. inte en som ligger två veckor efter skolstart. Inte schysst mot oss småbarnsmorsor. )Vaden har testats lite idag (spring 10 s, gå 50s, upprepa i 10 minuter). Kändes mest hm, inte fanken vet jag. Vaden har också varit på massage och master-massör tycker inte att jag ska springa. Stora vadtesten blir på fredag då jag pinnar typ 3 km för att känna efter. Inga känningar, så kan jag ( i alla fall i teorin) testa vaden på söndag, enligt devisen "ta dig runt och se om vaden håller".

Men. Jag är ju bara halvsugen på det. En stor del av mig vill springa för jag är så löpsugen så jag nästan dör och det känns ju coolt med så många anmälda. Den andra delen av mig vill inte springa, för vaddå "ta dig runt och se om vaden håller"? 1) Jag tror att jag i mitt adrenalinpåslag kommer få svårt att bara lulla, och jag tror att jag kommer att få svårt att känna nåt innan det är försent. Hello, evighets-rehab. Inte värt det. 2) Jag håller ju på att bygga pannben. jag vill ha ett jäkla pannben, jag vill våga, jag vill våga med glädje. Att då bara "ta sig runt och se om vaden håller" är ju direkt kontraproduktivt. Jag skulle behöva vara hel, kunna trycka på, våga verkligen försöka. Det där med pannbenet gäller med allt tävlande jag pysslar med, hundarna inkluderat. Jag viker liksom ner mig i förväg, vill inte misslyckas och försöker därför inte lyckas. Har jobbat stenhårt med mitt pannben hela året, och kommit en bra bit på väg. Inte lust att tjejmilen-rasera det... 3) Tjejmilen skulle ju dessutom vara lite social-happening. Svårt att vara social ensam :)

Idag är jag hemma med mina härligt hostande och snorande barn, och passar på att peta in små pass hundträning. Scout och jag är äntligen i gång med mera agilityträning igen, och vi är anmälda till en lydnads´-etta. Det är bara att fila på!

Annars är det ju ganska mycket misär. Försöker ta mig framåt med hakan upp, för som bästa Oriana på bikramen säger: det skapar energi.

Och ja, nu lever nog bloggen igen! :) För typ nittionde gången...

Och förresten - lyssna på Therese Alshammars sommarprogram! Jag lider typiskt av det hon kallar FOMO. Shit, hur blir man av med det? ;)

Ligger efter... :)

Hinner ju inte med att uppdatera :) Och ibland har jag en känsla av att jag hänger på facebook så mycket att bloggen kanske är en smula överflödig...

Nåväl. Här tränas på. Jag har hunnit med ett gäng löppass, och det tar sig. Måste hinna iväg och fixa nya löpardojjor bara, bästa sjukgymnasten konstaterade ju att jag pronerar rejält, och eftersom vänster hälsena krånglar så pass, börjar jag få ont på utsidan/baksidan av knät på den sidan också. Vill jag inte ha!

Nån undrade vilka lopp jag har tänkt mig. Tjejmilen 5 september är anmält och klart, springer ihop med bästa Big Hair Mama- Yen, gamla kompisen Lotta från gymnasiet och Katja. Sen har jag tänkt mig Skanör-Falsterbo (också september) och Yddingeloppet i slutet av oktober. Det är planen för i år. Nästa år blir det definitivt St Hans Extreme också (bara namnet gör ju en glad!), fast bara 5 km. Får ju se om det dödar mig först... :) Annars går jag i klassiker-tankar av någon form, men de är verkligen inte färdigtänkta!

Har haft lite bikrambreak pga av vab och annat elände, men tänkte drämma till med minst 3 pass nästa vecka. For my sanity if nothing else.

Sommarlovet hägrar och även om jag inte har klassiskt sommarlov så är ju kidsen hemma, och jag hoppas kunna ta med dem och ut och klättra med David, Monika, Robban och barnen som hör till det gänget. En ynka tur med Malmö Kanotklubb (utöver min tisdagspaddling) vill jag gärna hinna med att hänga med på, men det lär jag få klämma in med skohorn...

På hundfronten massor med nytt. Scout och jag var i Karlskrona igår och gjorde MH, och träffade Jenniefer (Scouts uppfödare - http://www.canovills.webb.se/). Vi körde upp tidigt och umgicks med Jenniefer och morbror Kali en stund, innan vi åkte ut till klubben. Vi fick vänta länge, för de hade problem med tekniken. Men till slut kom vi igång. Scout var på tå och glad som en lärka, och det hela gick väldigt bra. Ska skriva ut protokollsiffrorna vid tillfälle och kennelmamman tog bilder, så det kommer nog foton också :)

I övrigt har vi mest ägnat åt oss familjeumgänge och långa promenader och löprundor. Ska ta bättre tag i träningen nästa vecka, men jag har varit en hel del på resande fot utan hund och då blir det lite mindre än vanligt. I helgen bär det iväg igen och hundarna ska vara med min mamma, så om inte annat är det en kelpa som är ännu mera träningssugen än vanligt som jag kommer hem till på söndag kväll...

Tors-sön var jag och loppan hos Eva för att ha TAGteach Primary Certification seminar och agilitydag med Canis instruktörselever. Som vanligt en väldigt trevlig helg med ett trevligt gäng. Får alltid ett väldigt sug att använda TAGteach ännu mer än vad jag redan gör när jag har pratat om det en hel helg :)

Scout var härlig att ha med sig. Alltid glad, alltid redo. Vi tränade lite på både det ena och det andra, och för tillfället går lydnaden superbra. Så kul. Vi hade Jennica som har Scouts bror Nitro med oss, och de där två är så söta (och galna) ihop så det är inte klokt.

Jag hade som målsättning att springa två pass (följa mitt schema helt enkelt) när jag var iväg. Tycker att det är väldigt svårt att hålla kontinuitet i träningen när jag reser, och får alltid sätta fokuspunkter åt mig själv, annars blir det inte av. Man är trött, man måste umgås, hunden måste ha sitt (som inte bara innebär att benen går...), man måste planera jobbet, etc. Men den här vändan har det gått bra! Jag sprang mycket ordentligt både torsdag kväll och lördag kväll, fast jag framförallt lördag kväll mycket riktigt var väldigt trött. Eva bor ju så vackert (har ni sett Sju miljonärer - en för övrigt otroligt dålig film... - har ni sett herrgården som hennes lilla hus ligger brevid. Omgivningarna är helt fantastiska och båda mina löpturer gick längs en liten bit av Bohusleden med vacker utsikt över vatten och skog på väg att slå ut. Min hälsena uppskattade inte underlaget alls dock. Uppkörd mjuk skogsväg var inte the way to go för min del. Torsdagens löpning var inte så illa (varken fartmässigt - typ 4.10-tempo eller smärtmässigt) men lördagens präglades av riktigt ont och till och med ont på sidan av och bakom knät på vänster bak, höll jag på att säga :) Har inte sprungit sen jag kom hem i söndags sent, körde bikram igår, men tänker ge mig ut på en liten runda enligt programmet om en stund. Ska till min sjukgymnast imorgon, så får han reda upp eländet :)

På schemat står även förhoppningsvis en sväng med kajaken ikväll. Hoppas! Inte lätt att få till alltid, tisdagar har äldste sonen scouterna också, och det är bökigt värre. Men skam den som ger sig!

Scout och jag lägger den här veckan fokus på stående och läggande under marsch, samt platsliggning. På agilityplan fortsätter vi där vi är med mera hoppteknik, wraps, raka linjer och vanliga svängar. Fast det är kort vecka med mycket familjetid, så några långa pass blir det inte...

Kajak och äntligen springa igen!

Valborgsmässoafton firades här hemma med grillpremiär och goda vänner. Supertrevligt. Scout passade på att träna med småtjejerna som var här, och väntade mycket otåligt på sin tur när de höll på med My.

På lördagen gick Anders och jag på kajakintroduktionskurs hos Malmö Kanotklubb tillsammans med goda vänner. Så himla kul! Introkursen går i kanalen, vi fick lära oss om olika kajaker, paddlar, paddelteknik, mm. De flesta paddlade havskajak, men jag fick testa en något instabilare men lättare "motions"-kajak, kanalkajak, eller vad man nu ska kalla den. Övade en del fram och tillbaka innan lunch och efter lunch paddlade vi 4,6 km kanalen runt. Totalbiten, tänker gå säkerhetskursen i sommar (för nej, man slår inte runt och övar räddningar i kanalen. Fy sjutton för det vattnet!).

Och idag har jag äntligen fått springa igen! Surt som fanken att vara tillbaka en vecka i programmet och därmed inte ha klarat av hälften än, men åh så skönt att få ge sig ut igen! Pigga ben men tjurig snuva, så första passet gick i 4.20 och andra i 4.50.

Har också hunnit träna hund en del - Anders dirigerade Scout och mig i linförigheten igår (kul eftersom han inte har en aning om vad han håller på med utan bara står och skriker saker och låter allmänt militärisk... Funkar eftersom jag skulle ignorera honom ändå :)). Och idag har vi kört ett slalompass, lite läggande och ett pass platsliggning.

Lång tråkig början på veckan, men ska hinna träna en del ändå. Inget imorgon, förhoppningsvis kajak och löppass på tisdag och sen yoga på onsdag. Och hinna leta cykel! Racer + vardag eller påklädd racerhybrid, det är frågan... Och var pengaträdet är, det är också frågan... Hoppteknik, slalom, kf och diverse lydnadsmoment för loppan. Skulle ju varit bortrest egentligen, men får vackert stanna hemma till torsdag då det bär iväg till Uddevalla och kurs för Canis-instruktörerna. Extra kul att Nitro (Scouts brorsa) och Jennika följer med oss!