Jag gör som coachen säger...

... och ser loppet i Skanör-Falsterbo imorgon som ett träningspass. Det betyder att om jag mår kass imorgon (för den jäkla förkylningen vill ju inte släppa och dessutom tycker min IBS att den måste vara med och leka, på riktigt liksom), så springer jag inte, för det borde jag inte ha gjort annars, alltså om det var ett vanligt träningspass. Om jag springer ser jag det som ett av mina långpass - tjusningen med att ha varit skadad och sen förkyld är att 5 km plötsligt är ett långpass - och tar det lugnt, långt och lugnt liksom. Så snarare halvtimmen än 22 min imorgon, och det ska vara ok. Det är ok. Det är ok. Det är ok (jag och mitt pannben affirmerar, just bear with me), det är ok, det är ok.

Idag lider Malmö av seriöst bipolärt väder, men det stör inte mig så mycket. Ska bara långpromma hundar och yoga inomhus ändå. Och som kidsen ylar i stereo: Det är daags för freeeeeedagsmyyyyyyyyyyys! vilket innebär brasa och förhoppningsvis nån form av parodi på lugn och ro :)

Scout ser för övrigt ut som om hon ampert tänker sabba mina planer på lydnadstävlande första halvan av oktober, det är nog löp på g snart misstänker jag. Men då får vi väl hitta ett par andra tävlingar, för ur ettan ska vi i år. Och hon går fint, det är platsen som fortfarande förmodligen är lite vobblig vilket helt och hållet givetvis är mitt fel som tränar ensam på tok för mycket. Och jag har precis varit på Rusta och köpt mig ett styck hopphinder så att jag kan köra övningar med ett hinder i min lilla villaträdgård. Grannarna måste ju ha lite mera kul än att bara se mig köra min egna version på NMT i min trädgård :)