Falsterboloppet och snygg lila accessoar...

Tappade visst bloggsugen lite där efter valet...

Nåväl, first thing's first: Falsterboloppet, för nu snart 100 år sedan :) Coachen sa se det som ett träningspass, långt och lugnt, och spring inte om du har ont i halsen. Jag hade inte ont i halsen även om jag fortfarande snorade for England, så jag lämnade kidsen hos bästa gudfarsan och styrde bilen mot Skanör. Det blåste ju givetvis skånsk halvstorm, men sånt är livet. Det här var ju faktiskt mitt första lopp, och det var faktiskt en himla känsla att se alla dessa människor som skulle springa. Man kunde springa halvmara, milen och femman, och det var det sista jag och vaden och snoret skulle ägna oss åt. Träffade på en massa folk som jag kände, gled omkring och såg starten för såväl halvmaran som milen, och sen började jag värma. Benen kändes bra, och det var kul att ställa sig i starten. Själva loppet kändes bra, jag fick kämpa lite för att inte dras med i högre tempo för benen ville springa mera och tävlingsmänniska som jag är var det rätt frustrerande emellanåt. Men jag hade bilden av coachen och en annan av mina favoritbloggare mer eller mindre hoppandes jämfota framför mig, hojtandes typ långt och lugnt, tänk framåt, och såna saker, så jag höll mig i skinnet (tack Anna och Mia för det :)). Jag gick i mål på 28.52 och typ 39 plats av 160 nåt (sånt måste jag ha koll på, typ tvångsmässigt), och ville mest springa mera...  Träffade ett par andra löparbloggare, supertrevligt att få ansikten på dem man följer! Och fina resultat gjorde de också!

Starten av Falsterbofemman gick på gräs. Jag kommer ihåg att jag satte i vänsterfoten lite snett (förbannade vare mina asfaltsben!! Fivefingerpromenader och övningar i massor, vänta bara!!), men inte nåt farligt. Spände till lite ovanpå foten, det var allt. Har väl känt att det har spänt till där nån gång till, men jag är en absolut idiot och tydligen rätt döv för min kropp. Vaden har uppfört sig, snoret har sakta men säkert retirerat och jag har satt igång med lugn och fin löpträning igen. Har gått finfint, inte ont nånstans, mer än nån liten spänning där uppe på foten, bakom stortån. Sprang i måndags, långpass. Trampade pytteitsbibitsi snett. Och idag har jag en vackert lila fot, lindad, som ska vevas på 70000 gånger om dagen för att behålla rörligheten... Sjukgymnast Jonas säger att det är rätt lugnt, jag ska till honom på fredag. Men ingen löpning just nu och jag avvaktar anmälan till Eslöv lite till.

Så cykel hemma, igångsättning på Friskis med spinning, styrka och core, simning och bikram is the name of the game. Också stabiliseringsövningar, balansövningar och styrka för fötterna och vaderna. Tur att man är van att rehaba hundar...

Men idag blir det mest mys, jag och finaste firar nioårig bröllopsdag hela dagen lång, med avbrott för kidsens capoeira i eftermiddag.