2010-09-29

Falsterboloppet och snygg lila accessoar...

Tappade visst bloggsugen lite där efter valet...

Nåväl, first thing's first: Falsterboloppet, för nu snart 100 år sedan :) Coachen sa se det som ett träningspass, långt och lugnt, och spring inte om du har ont i halsen. Jag hade inte ont i halsen även om jag fortfarande snorade for England, så jag lämnade kidsen hos bästa gudfarsan och styrde bilen mot Skanör. Det blåste ju givetvis skånsk halvstorm, men sånt är livet. Det här var ju faktiskt mitt första lopp, och det var faktiskt en himla känsla att se alla dessa människor som skulle springa. Man kunde springa halvmara, milen och femman, och det var det sista jag och vaden och snoret skulle ägna oss åt. Träffade på en massa folk som jag kände, gled omkring och såg starten för såväl halvmaran som milen, och sen började jag värma. Benen kändes bra, och det var kul att ställa sig i starten. Själva loppet kändes bra, jag fick kämpa lite för att inte dras med i högre tempo för benen ville springa mera och tävlingsmänniska som jag är var det rätt frustrerande emellanåt. Men jag hade bilden av coachen och en annan av mina favoritbloggare mer eller mindre hoppandes jämfota framför mig, hojtandes typ långt och lugnt, tänk framåt, och såna saker, så jag höll mig i skinnet (tack Anna och Mia för det :)). Jag gick i mål på 28.52 och typ 39 plats av 160 nåt (sånt måste jag ha koll på, typ tvångsmässigt), och ville mest springa mera...  Träffade ett par andra löparbloggare, supertrevligt att få ansikten på dem man följer! Och fina resultat gjorde de också!

Starten av Falsterbofemman gick på gräs. Jag kommer ihåg att jag satte i vänsterfoten lite snett (förbannade vare mina asfaltsben!! Fivefingerpromenader och övningar i massor, vänta bara!!), men inte nåt farligt. Spände till lite ovanpå foten, det var allt. Har väl känt att det har spänt till där nån gång till, men jag är en absolut idiot och tydligen rätt döv för min kropp. Vaden har uppfört sig, snoret har sakta men säkert retirerat och jag har satt igång med lugn och fin löpträning igen. Har gått finfint, inte ont nånstans, mer än nån liten spänning där uppe på foten, bakom stortån. Sprang i måndags, långpass. Trampade pytteitsbibitsi snett. Och idag har jag en vackert lila fot, lindad, som ska vevas på 70000 gånger om dagen för att behålla rörligheten... Sjukgymnast Jonas säger att det är rätt lugnt, jag ska till honom på fredag. Men ingen löpning just nu och jag avvaktar anmälan till Eslöv lite till.

Så cykel hemma, igångsättning på Friskis med spinning, styrka och core, simning och bikram is the name of the game. Också stabiliseringsövningar, balansövningar och styrka för fötterna och vaderna. Tur att man är van att rehaba hundar...

Men idag blir det mest mys, jag och finaste firar nioårig bröllopsdag hela dagen lång, med avbrott för kidsens capoeira i eftermiddag.

2010-09-21

Scout 2 år!

Världens bästa kelpa, Canovills Nimbus Tvåtusen, fyller 2 år idag! Tänk vad tiden flyger! Och hon vann 50 spänn på sin födelsedagstrisslott, och har beställt ett märgben och en ny lott :)

2010-09-20

Jaha.

Hade ju tänkt mig ett engagerat blogginlägg om Falsterboloppet och mitt pannben och min gnällfasta, men jag har fan ingen lust. Gnäller hysteriskt istället. Vaknar till ett blåbrunt Sverige och vill mest gå och lägga mig igen. The future is so dark I need a fucking flashlight.

2010-09-17

Jag gör som coachen säger...

... och ser loppet i Skanör-Falsterbo imorgon som ett träningspass. Det betyder att om jag mår kass imorgon (för den jäkla förkylningen vill ju inte släppa och dessutom tycker min IBS att den måste vara med och leka, på riktigt liksom), så springer jag inte, för det borde jag inte ha gjort annars, alltså om det var ett vanligt träningspass. Om jag springer ser jag det som ett av mina långpass - tjusningen med att ha varit skadad och sen förkyld är att 5 km plötsligt är ett långpass - och tar det lugnt, långt och lugnt liksom. Så snarare halvtimmen än 22 min imorgon, och det ska vara ok. Det är ok. Det är ok. Det är ok (jag och mitt pannben affirmerar, just bear with me), det är ok, det är ok.

Idag lider Malmö av seriöst bipolärt väder, men det stör inte mig så mycket. Ska bara långpromma hundar och yoga inomhus ändå. Och som kidsen ylar i stereo: Det är daags för freeeeeedagsmyyyyyyyyyyys! vilket innebär brasa och förhoppningsvis nån form av parodi på lugn och ro :)

Scout ser för övrigt ut som om hon ampert tänker sabba mina planer på lydnadstävlande första halvan av oktober, det är nog löp på g snart misstänker jag. Men då får vi väl hitta ett par andra tävlingar, för ur ettan ska vi i år. Och hon går fint, det är platsen som fortfarande förmodligen är lite vobblig vilket helt och hållet givetvis är mitt fel som tränar ensam på tok för mycket. Och jag har precis varit på Rusta och köpt mig ett styck hopphinder så att jag kan köra övningar med ett hinder i min lilla villaträdgård. Grannarna måste ju ha lite mera kul än att bara se mig köra min egna version på NMT i min trädgård :)

2010-09-15

Ultraintervaller

Ok, mitt senaste eventuella påhitt:

Kävlinge Ultraintervaller

Inte ens opti-jag tror att jag ska springa alla 8 (inte ens om inte vadskadan hade hänt), men ett par stycken? Sen kan man ju gå/springa. Och sen gå. Det är ju för välgörande ändamål. Och stencoolt. Any takers? Kom och testa med mig, det kan ju inte göra mer än ont och vara galet! :)

2010-09-14

Fair weather friend

Eller fair weather runner i alla fall. Måste skaffa mig kläder som funkar för den skånska hösten, för just nu är jag alldeles för glad för att jag sprang igår och har cykling på stationär cykel på schemat idag... Nån som har klädtips? Vill ha en funktionströja med långa ärmar, en väst som tar vind och regn och en dito jacka.

Jag har allmän höst- och vinterångest, det måste jag erkänna. Hittade bilder från förra vintern igår kväll, och kände verkligen bara hu!!
Söta flickor och fin promenad, men hu...

Nu på eftermiddagen har vädret vänt, och det tackar man ju för. Jag är nämligen inte bara fair weather runner, jag har också tendenser att vara en fair weather dog trainer... :) Men på rundan idag tränade vi platsliggning, kontrasten stå under marsch/ligg under marsch, och rakt fram/vanlig sväng och lite starter med svåra distraktioner (pestkaninerna blev ju bara bonus då...). Och det var i regnet. Så med lite sol nu på eftermiddagen hinner jag kanske få till ett pass till, i så fall blir det cirkelträning (så får jag typ nästan in lite smyglöpning...om jag springer riktigt stora cirklar... hmm, kanske kan räknas som intervaller :)). Behöver faktiskt handla lite prylar för hunderiet också, ett par nya goretex-skor står högst upp på listan - för mina gamla a)läcker, b)luktar gamla sunkiga vi-har-varit-våta-en-gång-för-mycket-skor - och ett hopphinder eller två på Rusta. 

2010-09-11

Stillsam lördag

Skulle firat min pappa big time idag (och faktiskt min svärfar också, de fyller år på samma dag. Verkar vara en grej i min familj. Jag delar födelsedag med min faster. Tror faktiskt bara att det är mumriken som har solodag), men familjen sjuk fick ju liksom vackert sjunga i telefon och lämna saker utanför dörren. Våra dagis/skola-baciller håller vi för oss själva. Är alla kuranta imorgon också börjar vi nosa ut i världen lite mera. Jag lär väl fortfarande snora, men det är ju en gammal förkylning vid det här laget. Om mina bihålor slutar göra utbrytarförsök upptar jag lugn träning igen.

Tränar lite grann gör jag, kör yoga med Yoga Today. Har ett helt gäng av deras videopodcasts i iPhonen som jag använder främst när jag reser, men de har full-längds klasser på nätet, såväl i gratis version (då får man ta det man får, en ny klass varje vecka) som i betal version där man kan välja nivå. Sen ska ju hundarna ha sitt, så ut kommer jag i alla fall. 

Hoppas på friska barn imorgon så att jag och a kan bruncha tillsammans med minst två olika dagstidningar imorgon. Älskar söndagar. Får jag fortsätta hoppas önskar jag mig dessutom en stilla löptur...

2010-09-10

Bok-torsdag... ähum fredag...

Jag är apförkyld och äldste sonen kräks. Känns inte som ett givet upplägg för nåt Falsterbolopp nästa lördag...

The Time Traveler's Wife fick i veckan ta sig en liten paus till förmån för Labyrinten av Kate Mosse (nej, inte modellen) och Vickis vintagebutik som behöver åka tillbaka till biblioteket snarast. Kan inte direkt säga nåt om den förstnämnda förrän efter måndag nästa vecka, eftersom det är den här omgångens bokklubbsbok. Vickis vintagebutik är väl sådär. Författaren är alldeles för förtjust i att slänga in franska fraser för att jag ska vara nöjd, det är otroligt enerverande och skapar inte lokalfärg, vilket jag antar är meningen. Av någon underlig anledning tycker jag dock att det är intressant med klädbeskrivningarna och designernamnen (otippat av fröken Gore-tex och träningskläder... gärna med glada kelpietassar på...). Så med en kopp te under en filt, visst. Men läs The Time Traveler's Wife först. Och alla Rosamunde Pilchers tjocka.

Stora löparboken hänger fortfarande med, fast just nu ligger den mest där och hånar mig. Jag menar, först vaden, överhoppad tjejmil, anmälan till Falsterboloppet, praktförkylning och nu ev maginfluensa. Verkligen? Löpning? Vad är det?

Uteliv med barn är också öppnad. Trevlig bok som dock blir väl präkto i slutet för mig. Jag gillar verkligen författarens ton genom boken, inte pekpinnar, ingen skönmålning om hur underbart allt blir alltid, utan boken känns "på riktigt". Men sy dina egna grejer- biten på slutet provocerar mig lite. Kanske för att jag inte skulle kunna även om jag ville? :)

Sist men inte minst har vi Weekendvandra i Skåne där jag drömmer våta drömmar om vandringar med Anders och ev vänner, inga barn, nån liten glad kelpie och övernattning på najs ställe.

Vad hände med Växa - inte lyda? Jag läste den, jag tyckte den var intressant och längre referat ang metoder kommer. Men jag gillar Lars H Gustafsson.

På kö ligger Gunilla Bergenstens nya och också senaste av Emily Giffin. Och en massa faktaböcker. Kul! Te, snart brasa, filt. Läsa. Det är höst.

Och pallar man inte läsa rekommenderar jag http://www.ted.com/ för intressanta föreläsningar! Och alla Felicity-boxarna, för exakt så nördig är jag. Tonårsdramer'r'us! :)

2010-09-07

Träningsdagböcker och lopp-optimism

Nå, det blev ju ingen Tjejmil. Kände mig dock så uppåt efter min lilla testrunda i fredags att jag anmälde mig till Falsterboloppet på 5 km nästa lördag. Sprang 4 km i maklig takt igår och kom hem med en smått svullen vad och en liten taskig känsla eftersom jag hatar maklig takt. Nåväl. Vaknade imorse med en smula ont i halsen och förkylningskänsla i hela kroppen, så idag blir det träningsfritt, bara hundpromenader, hundträning, och cyklande lite hit och dit.

Fanny Gott  skrev ett inlägg om träningsdagböcker, vilket fick mig att fundera på mina. För det första borde jag föra lite dagbok över min egen träning. För det andra borde jag säkert utveckla mina träningsdagböcker för hundträningen (hmmm, undrar om Helix ska hålla sin data driven - föreläsning på Expo 2011 också... måste kolla...), men jag har en tendens att tappa bort det där överhuvudtaget och har därför kört efter devisen vilka anteckningar som helst är bättre än inga... Och det är ju sant skulle jag tro, men det gör mig också grymt lat. Jag skriver vilken hund det gäller (oftast Scout får jag erkänna, Muppan Puppan är en happy pensionär med en uppsjö härliga olater :)) och vilket datum. Skriver ner min planering för passet i väldigt korta ordalag, typ från igår: Slalom, skiss över en fyrapinnars-bermuda, bränn på! KF, bb, fast & fluent, bel. i pos/startsignal direkt, Rakt fram, skiss, kastad belöning. När jag sen har tränat skriver jag ner nåt som jag känner är väsentligt. Tid på dagen, och kanske nåt om vädret. Är precis som Klara Zimmergren som i sitt sommarprat ihop med Mia Skäringer häromåret glatt bekände att hon gillar väder :) Från igår: Slalom - sådär, hur bränner man på?, fixade ingångar strålande, ej flera på raken. KF - mer övn på startsignal direkt, tror vi kommer få diskutera hålla position i väntan på signal i vissa situationer. Rakt fram - höjd inga bekymmer! bakåt-titt vid 3, sen bra. Längst ner ritar jag en gubbe för min känsla av passet. That's it.

Ska börja skriva en kråka efter mina egna fyspass. Typ från igår: Löpning, 4 km, asfalt, 4.55-fart. Andning bra. Gubbe för att beskriva känsla. Tid på dagen. Kan ju vara bra att ha :)

Mot lunchen och förkylningsmedicinen. Wohoo!

2010-09-03

Ingen tjejmil...

Som en liten bit grusväg till (för jag gillar metaforen "det är stenigt just nu" om när livet är knaggligt), så blir det ingen tjejmil. Bistert värre eftersom facebook och mailen ständigt plingar med nya uppdateringar inför loppet på söndag. Lider definitivt av det Alshammar i sitt sommarprat kallade FOMo - Fear Of Missing Out. Men även detta bygger ju pannben.

Jag testade vaden och Asicsen med 3km i morse, och det var faktiskt inte bara misär. Benen var ganska glada, flåset superbt, kroppen allmänt lycklig. Men jag kände ganska tydligt att någon mil ska jag inte springa på söndag (ja, jag vet att typ alla har sagt det i typ 4 veckor. Jag bygger pannben här. Då är man positiv). Nån liten känning kanske möjligen i uppförslut, lite knip i hälsenan. Men jag är definitivt igång igen! Nästa vecka springer jag tre gånger, upplägg inte färdigplanerat ännu. Färdigplanerat och anmält är dock 5 km i Skanör-Falsterbo om två veckor. Behöver ladda mot nåt! Sen tänker jag springa 6 km Yddingen i oktober.

Trots att min flygbiljett till Stockholm är non-refundable stannar jag hemma. Har mycket här, och kan få in lite annan träning, och hinner med familjen lite bättre. Tack till finaste Eva-Marie för erbjudandet om övernattning, kommer definitivt sättande när du minst anar det!

Imorgon blir det umgänge med familjen och förhoppningsvis långtur och agilityträning med Scout. Sätter mig en timme på cykeln. Söndag mera umgänge och  - hurra!- bikramyoga. Scouts agilityträning kräver lite planering, jag behöver strukturera upp när jag ska göra vad och i vilken ordning. Vad kan jag göra hemma, vad kan jag göra ensam, vad behöver jag mera plats/hinder till, vad behöver jag medhjälpare till. Vad vill jag, om inte annat!

Bokpaket anlände från AdLibris med senaste Emily Giffin-boken och Gunilla Bergenstens nya roman. Hu, jag som har så många böcker på g och så många liggande. Så många böcker, så lite tid! Dagens definitiva i-lands problem.

Nu ska jag pussas med kelpiekängurun och hålla helg. Mörkt ute, levande ljus inne.

2010-09-02

Bredvid min fåtölj...

Det är torsdag - det får bli min vad-jag-läser-dag :)

Jag älskar att läsa. Jag läser sällan en bok i taget, och jag har nästan alltid åtminstone 40 biblioteksböcker hemma (barnens böcker inräknade, de lånar också på mitt konto).

För tillfället läser jag:

The Time Traveler's Wife - och har kommit typ halvvägs. Tycker väldigt mycket om boken, men den går långsamt, även för mig som verkligen är en speed-reader. Början var episkt bra, med otroligt vackert språk och storyn är intressant. Återkommer när den är slut :)

Växa - inte lyda - av Lars H Gustafsson. Han har gått ut i pressen och tagit väldigt stark ställning emot alla "metoder" som föräldrar tycker sig behöva, och jag är alltid intresserad av hur folk ser på beteende, vad som ska funka och inte funka, hur man ska få det att funka och vad man gör när det inte gör det. Blir längre prat om den här när jag är färdig misstänker jag!

Stora löparboken - för jag får inte springa, och då läser jag. Those who can't do, read ;) Den har dessutom sällskap av Uthållighetsträning och Kajakhandboken.

Utöver det finns där en hög med tidningar. Jag är komplett tidningsjunkie, försöker detoxa med jämna mellanrum och lyckas olika bra. Har dock blivit bättre på att låna tidningar på biblioteket, för den här besattheten är inte bra varken för min plånbok eller för miljön. Ser dock till att mina tidningar antingen får bo kvar och faktiskt bli omlästa, eller så får de åka vidare till kompisar som lämnar dem vidare, eller också hamnar de på Big Hair Mama som lektyr för alla som sitter och blir vackra. Tidningshögen just den här veckan består av Canis, Runners World, O, Yourlife. Mitt tidningsläsande är komplicerat, för jag tror på många sätt att läsandet av glossiga magasin leder till konsumtion. Bekymmersamt.

Läsningen över för nu. På träningsfronten filar Scout och jag på apporteringen och platsliggningen, samt på kontaktfälten. Jag ska dessutom cykla idag och köra styrka. Imorgon är det stora vadtestet, och trots att kompis Kajsa uppmuntrar mig till att vara positiv är jag skeptisk efter gårdagen. Känningar i vaden och hälsenefästet igår kväll känns ju sådär...

2010-09-01

Pannbensbyggande

Alltså, det är tjejmilen på söndag. Som skulle bli mitt första lopp, tillsammans med kompisar. Yen (bästa frisören - kolla http://www.bighairmama.se/ - ska inte med, har helt enkelt för mycket att göra med att vara världens bästa frisör. Gamla gymnasiekompis Lotta som jag raggade upp på Facebook :) har blivit sjuk och har dessutom sjuka barn. Och jag har en bristning i min vad, har inte sprungit på snart månaden, och halsar förkylningsmediciner i förskräcklig fart för att resten av familjen är en enda hostande, nysande äcklig smitthärd. Ah, skol- och dagisstart! (till arr för tjejmilen - välj en annan helg i fortsättningen. inte en som ligger två veckor efter skolstart. Inte schysst mot oss småbarnsmorsor. )Vaden har testats lite idag (spring 10 s, gå 50s, upprepa i 10 minuter). Kändes mest hm, inte fanken vet jag. Vaden har också varit på massage och master-massör tycker inte att jag ska springa. Stora vadtesten blir på fredag då jag pinnar typ 3 km för att känna efter. Inga känningar, så kan jag ( i alla fall i teorin) testa vaden på söndag, enligt devisen "ta dig runt och se om vaden håller".

Men. Jag är ju bara halvsugen på det. En stor del av mig vill springa för jag är så löpsugen så jag nästan dör och det känns ju coolt med så många anmälda. Den andra delen av mig vill inte springa, för vaddå "ta dig runt och se om vaden håller"? 1) Jag tror att jag i mitt adrenalinpåslag kommer få svårt att bara lulla, och jag tror att jag kommer att få svårt att känna nåt innan det är försent. Hello, evighets-rehab. Inte värt det. 2) Jag håller ju på att bygga pannben. jag vill ha ett jäkla pannben, jag vill våga, jag vill våga med glädje. Att då bara "ta sig runt och se om vaden håller" är ju direkt kontraproduktivt. Jag skulle behöva vara hel, kunna trycka på, våga verkligen försöka. Det där med pannbenet gäller med allt tävlande jag pysslar med, hundarna inkluderat. Jag viker liksom ner mig i förväg, vill inte misslyckas och försöker därför inte lyckas. Har jobbat stenhårt med mitt pannben hela året, och kommit en bra bit på väg. Inte lust att tjejmilen-rasera det... 3) Tjejmilen skulle ju dessutom vara lite social-happening. Svårt att vara social ensam :)

Idag är jag hemma med mina härligt hostande och snorande barn, och passar på att peta in små pass hundträning. Scout och jag är äntligen i gång med mera agilityträning igen, och vi är anmälda till en lydnads´-etta. Det är bara att fila på!

Annars är det ju ganska mycket misär. Försöker ta mig framåt med hakan upp, för som bästa Oriana på bikramen säger: det skapar energi.

Och ja, nu lever nog bloggen igen! :) För typ nittionde gången...

Och förresten - lyssna på Therese Alshammars sommarprogram! Jag lider typiskt av det hon kallar FOMO. Shit, hur blir man av med det? ;)